Så bevaras livet
Den säd som grävs ned i jorden, åstadkommer frukt, och senare kommer en del av den i sin tur att sås. Därigenom ökas skörden. På samma sätt kommer Jesu död på Golgata kors att bära frukt till evigt liv. Att tänka på detta offer kommer att bli deras glädje och härlighet, vilka själva, som en frukt av det, kommer att leva genom alla evigheter. Det vetekorn som behåller sitt eget liv kan inte åstadkomma någon frukt. Det blir bara detta enda korn. Jesus kunde, om han så hade velat, ha räddat sig från döden. Men om han hade gjort det, skulle han ha förblivit ensam. Då kunde han inte ha fört söner och döttrar till Gud. Bara genom att offra sitt liv kunde han ge mänskligheten liv. Bara genom att falla till jorden för att dö kunde han bli fröet till denna väldiga skörd – den stora skara från alla släkten och stammar och språkområden och folk som skall bli återlöst till Gud. Med denna sanning förenar Jesus den undervisning i självuppoffring som alla bör tillägna sig: "Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv." Alla som vill bära frukt som Kristi medarbetare, måste först falla ned till jorden och dö. Livet måste läggas ned i den mylla som är världens nöd. Egenkärleken, egenintressena måste uppges. Självuppgivelsens lag är självbevarelsens. Bonden bevarar sitt utsäde genom att kasta ut det. Att ge är att leva. Det liv som blir bevarat, är det liv som ges fritt i tjänst för Gud och människor. De som för Kristi skull har uppoffrat sitt liv i denna värld, har bevarat det för det eviga livet.