Samtalen mellan Jesus och hans apostlar var i allmänhet stunder av en stilla glädje, varmt uppskattade av dem alla. Påskmåltiden hade varit tillfällen av särskilt intresse, men vid det här tillfället var Jesus bekymrad. Hans sinne var tungt. Det vilade en skugga över hans ansikte. Då han träffade apostlarna i rummet på den övre våningen, märkte de att det var något som tryckte hans sinne väldigt starkt. Även om de inte visste orsaken, kände de medkänsla med honom i hans sorg.