Denna sista kväll tillsammans med apostlarna hade Jesus mycket att säga dem. Om de hade varit beredda att ta emot vad han ville säga dem, skulle de ha besparats förkrossande själskval, besvikelse och otro. Men Jesus såg att de inte skulle kunna uthärda det som han hade att säga dem. När han såg in i deras ansikten, blev varningens och tröstens ord aldrig sagda. Ögonblicken gick under tystnad. Jesus tycktes vänta. Apostlarna kände sig illa till mods. Det medlidande och den omtanke som Jesu djupa sorg hade framkallat, tycktes ha tonat bort. Hans sorgfyllda ord, som syftade på hans eget lidande, hade gjort föga intryck. De blickar de sände varandra talade om avundsjuka och osämja.