Tålamod och medkänsla
Frälsaren hade ytterligare en avsikt. Han hade inte undvikit att betjäna honom som han visste var en förrädare. Apostlarna förstod inte hans ord, då han, under det att han tvådde Judas' fötter, sade "att de icke alla voro rena". Inte heller förstod de honom, då han vid bordet sade: "Den som får mitt bröd, han lyfte mot mig sin häl.” – Joh. 13:11, 18. Men senare, då det stod klart för dem vad han hade menat, fick de något att tänka på i fråga om Guds tålamod och medkänsla med dem som begår de svåraste försyndelser. Även om Jesus kände Judas från början, tvådde han ändå hans fötter. Förrädaren fick också förmånen att vara med och delta i den heliga måltiden. En långmodig Frälsare lade allt tillrätta, som kunde förmå syndaren att ta emot honom och bli befriad från syndens besmittelse. Detta är ett exempel för oss. När vi anser att någon befinner sig på villovägar och i synd, skall vi inte skilja oss från honom. Vi skall inte genom någon likgiltig isolering överlämna honom till att bli ett byte för frestelser och driva honom över på Satans område. Detta är inte Jesu handlingssätt. Det var för att apostlarna var felande och ofullkomliga, som han tvådde deras fötter. Av de tolv förblev alla, med undantag av en, därigenom förda till omvändelse.