Se på honom, då han tänker igenom det pris som skall betalas för mänskligheten. I sin själångest klänger han sig fast vid den kalla marken liksom för att hindra att han skulle dras än längre bort från Gud. Nattens kyliga dagg faller på hans utsträckta kropp, men han uppfattar det inte. Från hans bleka läppar ljuder det bittra ropet: "Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig." Men till och med nu tillfogar han: "Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!"