Apostlarna vaknade då Jesus talade till dem, men de kunde nästan inte känna igen honom. Själsångesten hade förändrat hans utseende. Jesus vände sig till Petrus och sade: "Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund? Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Apostlarnas svaghet väckte Jesu medkänsla. Han fruktade att de inte skulle kunna hålla ut i den prövning som skulle komma över dem, då han blev förrådd och förd till döden. Han klandrade dem inte utan sade: "Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse." Till och med i sin stora ångest försökte han finna en ursäkt för deras svaghet. "Anden är villig", sade han, "men köttet är svagt."