Åter greps Guds Son av en övermänsklig själsångest. Utmattad och på väg att förlora medvetandet stapplade han tillbaka till den plats, där han tidigare kämpat. Hans lidande blev till och med större än tidigare. När själsångesten kom över honom blev hans svett "såsom blod, droppar, som föllo ned på jorden". Cypresser och palmer var de tysta vittnena till hans ångest. Från deras grenar föll daggdropparna tungt ned på hans plågade kropp, som om naturen grät över sin Skapare som ensam kämpade mot mörkrets makter.