De sovande apostlarna hade plötsligt väckts av det ljus som omgav Frälsaren. De såg en ängel böja sig ned över deras liggande Herre. De såg honom lyfta Frälsarens huvud upp i sin famn och peka mot himmelen. De hörde hans röst som den ljuvaste musik tala tröst och hopp till honom. Apostlarna erinrade sig scenen på förklaringsberget. De kom ihåg den härlighet som i templet hade omslutit Jesus och Guds röst som hade talat ur skyn. Nu uppenbarades samma härlighet på nytt. De kände inte längre någon oro för sin Herre. Han stod under Guds beskydd. En mäktig ängel hade sänts för att beskydda honom. I sin trötthet ger apostlarna åter efter för den egendomliga domning som överväldigat dem. Åter finner Jesus dem sovande.