Då han såg detta bleka, lidande ansikte och dess skälvande läppar och uttrycket av medlidande och förlåtelse, genomborrades hans sinne som av en pil. Samvetet vaknade. Minnet fungerade. Petrus erinrade sig sitt löfte för några få timmar sedan om att han skulle följa sin Herre till fängelse och till död. Han kom ihåg sin bedrövelse, då Frälsaren sade till honom i påskmåltidsrummet, att han skulle förneka sin Herre tre gånger samma natt. Petrus hade just sagt att han inte kände Jesus. Nu kände han emellertid med bitter sorg hur väl hans Herre kände honom och hur exakt han hade läst hans tankar och den falskhet som han inte ens själv visste något om.