Jesus led intensivt, då han utsattes för smädelse och förolämpning. Av dem som han hade skapat och för vilka han hade gjort en ofattbar uppoffring utsattes han för allt slags förnedring. Hans lidande stod i förhållande till hans fullkomliga helighet och hans avsky för synden. Att förhöras av människor som handlade som onda andar, var för honom en ständig självuppgivelse. Att vara omgiven av människor som stod under Satans kontroll, var motbjudande för honom. Och han visste att han på ett enda ögonblick hade kunnat lägga sina grymma plågare i stoftet genom att låta sin gudomliga kraft bryta fram. Detta gjorde förhöret än svårare för honom.