Judas hade slutit sig till Jesu närmaste efterföljare då stora folkskaror följde Jesus. Frälsarens undervisning rörde deras sinnen. De klängde sig hänfört fast vid hans ord, då han undervisade i synagogan, vid sjöstranden eller på berget. Judas såg de sjuka, de halta och de blinda strömma till Jesus från städer och byar. Han såg de döende läggas vid hans fötter. Han blev vittne till Frälsarens väldiga gärningar, när han botade de sjuka, drev ut onda andar och uppväckte de döda. Han kände i sitt eget väsen övertygelsen om Jesu makt. Han erkände Jesu lära som mycket högre än allt han någonsin tidigare hade hört. Han älskade den store läraren och ville vara hos honom. Han hyste en önskan om att hans karaktär och liv skulle förändras och han hoppades uppnå detta genom att förena sig med Jesus. Frälsaren avvisade inte Judas. Han gav honom en plats bland de tolv. Han gav honom förtroende att utföra en evangelists gärning. Han utrustade honom med kraft att bota sjuka och att utdriva onda andar. Men Judas kom aldrig så långt att han överlämnade sig fullt och helt till Jesus. Han släppte inte helt sin världsliga ärelystnad eller sin kärlek till pengar. Även om han tog emot ställningen som en Jesu tjänare, underkastade han sig inte gudomlig omdaning. Han tyckte att han kunde behålla sitt eget omdöme och sina egna uppfattningar och han utvecklade en benägenhet att kritisera och anklaga.