Judas var blind för svagheten i sin egen karaktär. Jesus ställde honom där han skulle få tillfälle att kunna se och rätta till detta. Som kassör för apostlarna blev han anmodad att sörja för den lilla gruppen och att avhjälpa de fattigas behov. Då Jesus i rummet där de åt påskmåltiden sade till honom: "Gör snart vad du gör" (Joh. 13:27), trodde apostlarna att han hade bett honom om att köpa det nödvändigaste till högtiden eller ge något till de fattiga. Genom att betjäna andra kunde Judas ha utvecklat en osjälvisk anda. Men under det att Judas dagligen lyssnade till Jesu undervisning och såg hans osjälviska liv, gav han efter för sin benägenhet till girighet. De små summor som kom i hans händer var en källa till ständig frestelse. När han gjorde Jesus en liten tjänst eller han använde litet tid till religiösa ändamål, tog han betalt ur deras magra tillgångar. Enligt hans egen uppfattning tjänade dessa förevändningar som ursäkt för hans handlingssätt, men i Guds ögon var han en tjuv.