Jesu ofta upprepade undervisning om att hans rike inte var av denna världen, var en förolämpning för Judas. Han hade skisserat den metodik som han väntat att Jesus skulle följa i sitt arbete. Han hade planerat att Johannes Döparen skulle fritas från fängelset. Men vad hände? Johannes blev överlämnad till att halshuggas. Och i stället för att hävda sin konungsliga rätt och hämnas Johannes' död, drog sig Jesus tillsammans med apostlarna tillbaka till en plats på landet. Judas ville ha en mer aggressiv krigföring. Han menade, att om inte Jesus hindrade apostlarna från att genomföra sina planer, skulle verket få större framgång. Han lade märke till de judiska ledarnas tilltagande fiendskap. Han såg att Jesus inte tog upp deras utmaning, då de krävde att Jesus skulle låta dem få se ett tecken från himmelen. Hans sinne var öppet för otro. Fienden insköt frågande och upproriska tankar. Varför dröjde Jesus så mycket kring det som var nedslående? Varför talade han om prövningar och förföljelser för sig själv och för sina efterföljare? Utsikten att få en hög ställning i det nya riket hade kommit Judas att sluta sig till Jesu sak. Skulle hans förhoppningar medföra besvikelse? Judas menade inte direkt att Jesus inte var Guds Son, men han stod frågande. Han sökte finna en eller annan förklaring till hans väldiga gärningar.