Mitt under alla sina fysiska lidanden och själsliga påfrestningar hade vår barmhärtige, kärleksfulle Frälsare en varm omtanke om sin mor. Han hade inga pengar för att sörja för henne, men han ägde Johannes' tillgivenhet. Han gav därför sin mor åt honom som ett dyrbart arv. Så såg han till att hon fick vad hon mest behövde, den ömma förståelsen från en som älskade henne, därför att hon älskade Jesus. Och genom att ta emot henne som ett heligt förtroende fick Johannes ta emot en stor välsignelse. Hon påminde honom ständigt om hans älskade Mästare.