Himmelen såg med sorg och förvåning Jesus hänga på korset, under det att blodet flöt från hans sargade tinningar, och svett, blandad med blod, bröt ut på hans panna. Från hans händer och fötter föll blod, droppe efter droppe ned på klippan, i vilken man huggit ett hål för korset. De sår som spikarna hade åstadkommit, vidgades under hans kroppstyngd som slet i hans händer. Hans plågade andning blev snabb och djup, under det att hans själ våndades under världens syndbörda. Hela himmelen fylldes med förundran, då Jesus mitt i sitt fruktansvärda lidande uppsände bönen: "Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra." – Luk. 23:34. Ändå stod det människor där, som var skapade till Guds avbild och som nu hade slutit sig samman för att pina livet ur hans enfödde Son. Vilken scen för det himmelska universum!