När den stora konflikten började, hade Satan förklarat att Guds lag inte kunde lydas, att rättfärdighet var oförenlig med barmhärtighet och att, om lagen överträddes, skulle det inte vara möjligt för syndaren att få förlåtelse. Varje synd måste få sitt straff, hävdade Satan. Om Gud skulle efterskänka straffet för synd, skulle han inte vara en sanningens och rättfärdighetens Gud. När människorna bröt mot Guds lag och trotsade Guds vilja, triumferade Satan. Det blev bevisat, förklarade han, att lagen inte kunde åtlydas och att människan inte kunde få förlåtelse. Då han själv hade blivit utvisad från himmelen efter sitt uppror, påstod han att människosläktet för alltid måste vara utestängt från Guds nåd. Han hävdade att Gud inte kunde vara rättfärdig och samtidigt visa barmhärtighet mot syndaren.