Men även som syndare befann sig människan i ett annat läge än Satan. Lucifer hade syndat i ljuset av Guds härlighet. Han hade fått en uppenbarelse av Guds kärlek som intet annat skapat väsen hade fått. Med sin insikt om Guds väsens egenskaper och med kännedom om hans godhet, valde Satan att följa sin egen, egoistiska, självständiga vilja. Detta val var slutgiltigt. Det fanns inte någonting mer som Gud kunde göra för att rädda honom. Men människan blev bedragen. Hennes sinne blev förmörkat genom Satans vilseledande argumentering. Hon kände inte höjden och djupet av Guds kärlek. För människan fanns det hopp i kunskapen om Guds kärlek. Genom att betrakta hans väsens egenskaper, kunde hon föras tillbaka till Gud.