Det var ett väsen med en storslagen makt och härlighet, som hade satt sig upp emot Gud. Om Lucifer säger Herren: "Du var ypperst bland härliga skapelser, full med vishet och fullkomlig i skönhet." – Hes. 28:12. Lucifer hade varit den överskuggande keruben. Han hade stått i ljuset av Guds närvaro. Han hade varit den främste av alla skapade väsen och hade varit den främste att avslöja Guds avsikter för universum. Efter det att han hade syndat, blev hans förmåga att bedra så mycket mer vilseledande, och avslöjandet av hans karaktär så mycket svårare på grund av den upphöjda ställning, som han hade innehaft hos Fadern. Gud kunde ha tillintetgjort Satan och hans efterföljare lika lätt som man kastar en småsten ner på marken, men han gjorde det inte. Upproret skulle inte övervinnas med våld. Tvingande makt förekommer bara där Satan härskar. Herrens principer är inte av detta slag. Hans auktoritet vilar på godhet, barmhärtighet och kärlek, och framhållandet av dessa grundsatser är det medel som skall användas. Guds värde är moraliskt. Sanning och kärlek skall vara den härskande makten.