"Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?" Och då de inte tycktes förstå honom pekade han uppåt. De förundrade sig över att hans ansikte lyste. Det gudomliga lyste genom det mänskliga. När de fann honom i helgedomen lyssnade de till samtalet mellan honom och de skriftlärde och de förundrade sig över hans frågor och svar. Hans ord väckte en ström av tankar som de aldrig skulle glömma.