Det var tre olika högtider i vilka alla män i Israel skulle träda fram inför Herren i Jerusalem, nämligen påsken, pingsten och lövhyddohögtiden. Av dessa var påsken den mest besökta. Många samlades från alla de länder, där judarna var kringspridda. Från alla delar av Palestina kom tillbedjare i stort antal. Resan från Galiléen tog flera dagar i anspråk. Resenärerna förenade sig i stora skaror för att få sällskap och skydd. Kvinnorna och de äldre männen red i regel på oxar eller åsnor på de steniga och branta vägarna. De starkare männen och ungdomen färdades till fots. Tiden för påsken inföll vid slutet av mars eller i början av april. Hela landet lyste då av blommor och genljöd av fåglarnas glada sång. Utefter hela vägen fanns minnesrika platser från Israels historia. Föräldrarna berättade under resan för sina barn om de under Gud hade utfört för mitt folk i gångna tider. Restiden förkortades med sång och musik. När till slut tornen i Jerusalem blev synliga, instämde alla i den triumferande sången:

  "Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem. . .
  Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!" – Ps. 122: 2-7.