Varken Josef eller Nikodemus hade öppet tagit emot Frälsaren medan han levde. De visste att ett sådant steg skulle utestänga dem från Stora Rådet och de hade hoppats att kunna skydda honom genom sitt inflytande under dess sammanträden. Till en tid såg detta ut att lyckas för dem, men de förslagna prästerna, som förstått att de skyddade Jesus, hade korsat deras planer. I deras frånvaro hade Jesus dömts och överlämnats till att korsfästas. Då han nu var död, dolde de inte längre sin sympati för honom. Under det att apostlarna var rädda för att uppträda öppet som hans efterföljare, kom Josef och Nikodemus frimodigt till deras hjälp. Dessa rika och hedrade mäns hjälp var i sanning nödvändig i denna situation. De kunde göra för den döde Mästaren det som det var omöjligt för de fattiga apostlarna att utföra. Deras rikedom och inflytande skyddade dem i stor utsträckning för prästernas och rådsherrarnas ondska.