Eftertanke gav klarsyn
Då Nikodemus såg Jesus upphöjd på korset, kom han ihåg de ord som Jesus hade sagt under natten på Oljeberget: "Såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd, för att var och en som tror skall i honom hava evigt liv." – Joh. 3:14, 15. Den sabbat då Jesus låg i graven hade Nikodemus tillfälle att tänka igenom sin situation. Ett klarare ljus upplyste nu hans sinne och de ord som Jesus hade talat till honom, var inte längre mystiska. Han kände att han hade förlorat mycket genom att inte sluta sig till honom, medan han ännu levde. Han tänkte på händelserna på Golgata. Jesu förbön för sina mördare och hans svar på den döende rånarens bön talade till den lärde rådsmedlemmens sinne. På nytt tänkte han på Frälsaren under hans själsångest, åter hörde han detta sista rop: "Det är fullbordat!" uttalat såsom av en segerherre. Åter upplevde han jordbävningen, den förmörkade himlen, de rämnande förlåten och klipporna som splittrades. Hans tro blev bekräftad för all framtid. Just den händelse som tillintetgjorde apostlarnas förhoppningar, överbevisade Josef och Nikodemus om Jesu gudom. Deras fruktan övervanns av den frimodighet som har sin grund i en fast och orubblig tro.