Men de judiska ledarna hade inte förändrats av de händelser som de hade varit vittnen till. Deras hat till Jesus hade inte blivit mindre. Det mörker som hade sänkt sig över jorden under korsfästelsen var inte tätare än det som alltjämt rådde i prästernas och rådsherrarnas sinnen. Vid Jesu födelse hade stjärnan känt honom och hade lett de vise männen till den krubba där han låg. De himmelska härskarorna hade känt honom och hade sjungit hans lov över Betlehems ängar. Sjön hade känt igen hans röst och hade lytt hans befallning. Sjukdom och död hade erkänt hans auktoritet och hade lämnat sitt byte ifrån sig till honom. Solen hade känt honom och vid åsynen av hans dödsångest hade den avskärmat sitt ljus. Klipporna hade känt honom och hade splittrats i småstycken vid hans rop. Den livlösa naturen hade känt Kristus och vittnat om hans gudom. Men Israels präster och rådsherrar kände inte Guds Son.