Under det att Kristus stod inför Gud och tog emot gåvor till sin församling, tänkte apostlarna på hans tomma grav, sörjde och grät. Den dag som var en glädjens dag för hela himmelen var för apostlarna en dag av ovisshet, förvirring och osäkerhet. Deras tvivel på vad kvinnorna vittnade om, visar hur lågt deras tro hade sjunkit. Meddelandet om att Jesus hade uppstått var alltför glädjande för att kunna vara sant, menade de. De hade hört så mycket om sadducéernas undervisning och så kallade vetenskapliga teorier, att den uppfattning de hade om uppståndelsen var oklar. De visste knappt vad uppståndelsen från de döda kunde betyda. De kunde helt enkelt inte fatta så stora sammanhang.