De upprepade ofta dessa ord: "Vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel." Ensamma och förtvivlade erinrade de sig hans ord: "Om man gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!" – Luk. 24:21; 23:31. De samlades uppe i det rum där de ätit påskmåltiden, eftersom de visste att deras älskade lärares öde kunde bli deras när som helst.