Hans undervisning – liv och förvissning
På detta sätt undervisade Jesus sina efterföljare och öppnade deras sinnen, så att de kunde förstå Skrifterna. De två männen var trötta, men samtalet dog inte bort. Frälsarens undervisning var liv och förvissning för dem. Men ännu var deras ögon inte öppna. Då han berättade för dem om Jerusalems undergång, såg de gråtande på den olyckliga staden. Men alltjämt misstänkte de inte, vem deras vandringskamrat var. De anade inte att föremålet för deras samtal var den som vandrade vid deras sida, eftersom Jesus hänvisade till sig själv som om han vore en annan person. De trodde att han var en av dem som hade varit med om den stora högtiden och som nu var på väg hem. Han gick lika försiktigt som de över de ojämna stenarna och stannade då och då tillsammans med dem för att vila litet. Så vandrade de framåt längs bergsvägen, medan han, som snart skulle inta sin plats vid Guds högra sida och som kunde säga "mig är given all makt i himmelen och på jorden", vandrade vid deras sida. (Matt. 28:18.)