Före sin förnekelse hade Petrus alltid talat obetänksamt och av ögonblickets ingivelse. Han var alltid färdig att rätta andra och att säga vad som kom för honom, innan han ännu hade en egen klar uppfattning eller visste vad han skulle säga. Men den omvände Petrus var helt annorlunda. Han behöll sin tidigare iver, men Kristi nåd reglerade hans nit. Han var inte längre häftig och självmedveten. Han överskattade inte sig själv utan var lugn, samlad och kunde ta emot undervisning. Nu kunde han föda både lammen och fåren i Kristi hjord.