Hittills hade Petrus känt Jesus som människa, precis som många känner honom nu, men han var inte längre begränsad på detta sätt. Han kände honom inte mera såsom han hade känt honom genom sin samvaro med honom som människa. Han hade älskat honom som människa, som en lärare sänd från himmelen. Nu älskade han honom som Gud. Det stod nu klart för honom att för honom var Jesus allt i alla. Nu var han beredd att ta del i sin Herres offergärning. Då han till sist fördes till korset, bad han om att få bli korsfäst med huvudet nedåt. Han tyckte att det var en alltför stor ära att lida på samma sätt som Mästaren led.