Johannes uppnådde väldigt hög ålder. Han fick bevittna Jerusalems undergång och ödeläggandet av det praktfulla templet, symbolen på världens slutliga ödeläggelse. Till sina allra sista dagar följde Johannes sin Herre väldigt nära. Huvudinnehållet i hans budskap till församlingarna var: "Mina älskade, låtom oss älska varandra", "den som förbliver i kärleken, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom." – 1 Joh. 4:7, 16. Petrus hade blivit återinsatt i sitt apostlaämbete, men den heder och det bemyndigande som han fick av Jesus, hade inte gett honom någon dominans över hans bröder. Detta hade Jesus gjort klart för honom, då han i sitt svar på Petrus' fråga: "Herre, huru bliver det då med denne?" hade sagt: "Vad kommer det dig vid? Följ du mig!" Petrus hedrades inte med något utnämnande till församlingens ledare. Den ära, som Jesus hade visat honom genom att förlåta honom hans avfällighet, återskänkte honom förtroendet från hans medbröders sida. Han hade stort inflytande i församlingen. Men den undervisning, som Jesus hade gett honom vid Galileiska Sjön, bar Petrus med sig genom hela sitt liv. Då han genom den helige Ande skrev till församlingarna, sade han: "Till de äldste bland eder ställer jag nu denna förmaning, jag som själv är en av de äldste och en som vittnar om Kristi lidande, och som jämväl har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: Varen herdar för Herrens hjord, som I haven i eder vård; varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta. Uppträden icke såsom herrar över edra församlingar, utan bliven föredömen för hjorden. Då skolen I, när Överherden uppenbaras, undfå härlighetens oförvissneliga segerkrans." – 1 Petr. 5:1-4.