Scenen vid sjön då Jesus hade uppmanat dem att följa honom stod nu levande för dem. De kom ihåg hur de på hans uppmaning hade kastat ut på djupet och satt ut sitt nät och att fångsten hade blivit så överflödande att den fyllde nätet och nästan kom det att brista. Därefter hade Jesus kallat dem att lämna sina fiskebåtar och hade lovat att göra dem till människofiskare. Det var för att påminna dem om denna scen och för att fördjupa intrycket av uppdraget till apostlarna som han på nytt hade utfört underverket. Det visade dem att Mästarens död inte hade minskat deras förpliktelse att utföra det uppdrag, som han hade tilldelat dem. Även om de skulle komma att berövas hans personliga gemenskap och även mista underhållet genom sin tidigare sysselsättning, skulle den uppståndne Frälsaren alltjämt ha omsorg om dem. När de utförde hans uppdrag, skulle han tillgodose deras behov. Och Jesus hade ett syfte med att be dem kasta ut sitt nät på högra sidan om båten. Det var på den sidan han stod, närmast dem på stranden. Det var trons sida. Om de arbetade i förening med honom – hans gudomliga kraft förenad med mänsklig möda – skulle de inte kunna annat än lyckas.