Alla andra välsignelser
Den utlovade välsignelsen, om den åberopas och önskas i tro, skulle (175) föra med sig alla andra välsignelser i släptåg, och den skall skänkas i rik omfattning till Guds folk. Genom fiendens listiga påfund, tycks Guds folks sinnen vara oförmögna till, att förstå och göra nytta av Guds löften. De verkar tänka, att endast ett sparsamt regn av nåd faller på en törstig själ. Guds folk har vant sig själva vid att tro, att de måste lita på sina egna ansträngningar, att föga hjälp är att vänta från himmelen. Följden blir, att de endast har en smula ljus att vidarebefordra till andra själar, som håller på att gå under i villfarelse och mörker. Församlingen har i lång tid varit nöjd med småsmulor av Guds välsignelser; de har inte känt något behov av, att nå upp till de upphöjda förmåner, som förvärvats åt dem till oändlig kostnad. Deras andliga kraft har varit begränsad, deras erfarenhet är av det ringa och hopkrympta slaget. Alltså är de okvalificerade för det verk, som Herren önskar från dem. De är inte i stånd till, att överbringa de stora och härliga sanningar från Guds Heliga Ord, som skulle överbevisa och omvända själar genom den Helige Andes inverkan. Guds kraft väntar på deras efterfrågan och mottagande. En glädjens skörd väntar dem, som sår sanningens heliga frön. »Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.« {Psaltaren 126:6.}