[The Review and Herald, den 17. oktober, 1893.] Församlingen är Guds egendom, och Gud påminner henne hela tiden om det, när hon är i världen, ett föremål för Satans frestelser. Kristus har aldrig glömt Sina dagar i förödmjukelse. När nu scenerna kring Hans förödmjukelse är över, har Jesus inte förlorat något av Sin mänsklighet. Han äger samma ömsinta, medkännande kärlek och blir alltid berörd av mänskligt lidande. Han har ständigt i tankarna, att Han har varit en sorgernas man och varit väl medveten om sorg. Han glömmer inte Sitt utvalda folk, som strävar efter att hålla fast vid Hans nedtrampade lag. Han vet, att världen som hatade Honom, hatar dem. Ehuru Jesus Kristus tagits upp till himlarna, finns det fortsatt en levande kedja, som binder Hans troende vid Hans eget hjärta med gränslös kärlek. De beskedligaste och svagaste är bundna med en sympatins kedja tätt till Hans hjärta. Han glömmer aldrig, att Han är vår företrädare, att Han bär vår natur.