Jesus ser Sin sanna församling på jorden, vars högsta önskan är att samarbeta med Honom i det stora, själavinnande arbetet. Han hör deras böner, när de framförs i syndaånger och kraft, och Allmakten kan inte motstå deras vädjan om frälsning av någon som helst prövad, frestad medlem av Kristi lekamen eller kropp. »Då vi nu (20) har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.« {Hebréerbrevet 4:14-16.} Jesus lever ständigt, för att vädja för oss. Vilka välsignelser kan den sanne troende inte få genom vår Förlossare? Församlingen, som snart kommer att befinna sig i den hårdaste strid, kommer att vara Guds ögonsten på jorden. Ondskans förbund kommer att eldas upp med kraft nedifrån, och Satan kommer att dra all tänkbar skam över de utvalda, som han inte kan bedra och vilseföra med sina sataniska påfund och förfalskningar. Men »upphöjt som hövding och frälsare, för att ge oss omvändelse och syndernas förlåtelse« {Apostlagärningarna 5:31}, kommer då Kristus, vårt föredöme och överhuvud, sluta till Sitt hjärta, eller dra undan Sin hand, eller göra Sina löften om intet? Nej; aldrig, aldrig.