Gud leder Sitt arbete
Jag blir bedrövad, när jag ser att människor försöker, att precisera de exakta tillvägagångssätt, som missionärer i fjärran liggande länder skall rätta sig efter. Vi måste lägga sakerna mera i händerna på Honom, som vi säger oss följa, så att Han kan verka genom Sina avsedda ombud enligt eget gottfinnande. Vi skall icke tro, att allt skall underställas några få, begränsade personers domvärjo. Vederbörande behöver ju hela tiden söka visdom hos Gud, eljest kommer de bara att göra självmål. Gud avser inte, att allting skall förläggas till Battle Creek.* Han vill, att vissa individer flyttar på sig, och inte hyser uppfattningen, att Hans verk helt är beroende av dem och att varje fråga måste bli föremål för deras avgörande. Det är svårt för mig att säga, vad jag önskar, men i Herrens namn blåser jag varningssignal. Ansvariga män borde frukta och bäva för egen del. De borde inte känna sig mäktiga, att gå förbi Honom, som har sagt: »Följ Mig.« Gud är icke tillfreds med, att människor i fjärran länder måste vänta, innan de tar ett steg. Vi bör tro på Herrens förmåga att leda, för Han anför i Sitt eget verk. Han kommer att skänka visdom och förståelse till Sina mänskliga redskap i varje del av Sin stora, moraliska vingård. Han säger: »Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt«. {Johannesevangeliet 15:16.} Till mina bröder i Battle Creek vill jag säga: Herren (213) behöver inte sända Sina befallningar till Sina budbärare i alla delar av världen genom Battle Creek. Han lägger inte detta ansvar på alla dem, som åtar sig att säga till Hans arbetare: ”Gör detta”, eller ”Du skall inte göra detta.” Gud blir vanärad, när människor förmås till, att så helt rikta blicken mot Battle Creek.