Jag har aldrig haft en djupare förnimmelse av den dyrbara sanningen och dess kraft över människors sinnen, än då jag vände mig till de studerande vid morgonsamlingarna. Morgon efter morgon kände jag mig laddad med ett budskap från Gud. Jag fick också särskild frimodighet, att tala två gånger på Sabbaten. Vid varje möte närvarade åtskilliga icke-troende (241), och de blev djupt tagna av sanningen, som framfördes. Om vi bara hade haft ett passande utrymme för möten, kunde vi bjuda in grannar till dem. Men vår långa, smala matsal, som var packad till sitt maximum, var ingen särskilt passande plats för gudstjänst. Där blir jag tilldelad en liten hörna, och står tryckt mot väggen. Icke desto mindre är Herren Jesus i den församlingen. Vi vet det. Somliga själar betänker nu allvarligt sanningens ämne.