Orättfärdighet och oärlighet
Stor orättfärdighet och även oärlighet har begåtts vid styrelsemötena, genom att framställa ärenden för dem, som inte har tillräcklig erfarenhet, för att vara kvalificerade domare. Manuskript har lagts i människors händer för bedömning, samtidigt som deras insikts syn varit så förblindad, att de (261) inte kunnat greppa den andliga innebörden hos det ämne de ställts inför. Mer än så, de har saknat verklig kännedom om bokproduktion. De har heller inte studerat eller arbetat med litteraturproduktion. Människor har i bedömningen av böcker och manuskript oklokt tagit sig an denna, då de snarare borde ha avstått från att tjäna i en dylik roll. Det skulle ha varit ärligt av dem att säga: ”Jag har inte haft någon erfarenhet av detta slags arbete, och skulle utan tvivel utöva orättfärdighet mot mig själv och andra, genom att ge uttryck åt min uppfattning. Ursäkta mig, bröder; i stället för att lära andra, behöver jag bli lärd av andra.” Men detta var långt ifrån deras tankar. De har uttryckt sig fritt om frågor, som de inte alls känt till. Slutledningar har tagits emot likt åsikter från kloka personer, då de helt enkelt har varit åsikter från nybörjare.