Tiden är kommen, när församlingen, i Guds namn och styrka, måste verka för själars bästa och för Guds ära. En brist på fast tro och på urskiljningsförmåga rörande heliga angelägenheter borde betraktas som tillräcklig, för att utestänga sådana personer från förbindelse med Guds verk. Således visar också böjelsen för snara vredesutbrott, liksom en hård, överlägsen anda, att innehavaren inte skall sättas där han kan komma att bli kallad att avgöra viktiga frågor, som berör Guds arv. En lidelsefull person bör icke få bemöta människors sinnen. Han kan inte bli betrodd med, att gestalta saker och ting, som berör dem, som Kristus har köpt till ett oändligt pris. Om han åtar sig, att Ieda människor, kommer han att såra och stöta deras själar; för han saknar den fina kontaktförmåga, den finkänsliga medkänsla, som Kristi nåd tilldelar. Hans eget hjärta behöver mjukas upp, ja, kuvas av Guds Ande; stenhjärtat har inte blivit ett kötthjärta.