De, som omhuldar och sprider denna tro, vet inte, vad de talar om. De värnar om kärlek till mörkret; och så länge, som dessa själar hålls kvar i sina ansvarsfulla ämbeten, svävar Guds sak i fara. De riskerar, att klänga sig fast så grundligt på den mörke ledaren för allt uppror, att de aldrig mera kommer att skönja ljuset; och ju längre de hålls kvar på sina poster, desto utsiktslösare är det, (285) att de skall ta emot Kristus, eller vinna kunskap om den sanne Guden. Hur osäkert gör det inte allt, som är andligt och framåtskridande hos sanningen! Under inflytandet från sin ledare blir de allt mera fast beslutna, att motarbeta Kristus. Men trots goda och dåliga rapporter, trots mörker, trots Satans samlade ombuds motstånd, skiner Rättfärdighetens Sol stillsamt ned, avslöjar det onda, håller synden i schack, och uppfriskar de ödmjukas och de förkrossades ande. »’Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord«. {Johannesevangeliet 6:68.}