De, som betraktar mänskliga själar i ljuset från Golgatas kors, behöver inte fara vilse beträffande det värde, som sätts på dem. Orsaken till, att Gud låtit vissa i mänskosläktet bli rika och andra fattiga, kommer att förbli ett mysterium för människor till evig tid, med mindre de skaffar sig ett sunt förhållande till Gud och utför Hans planer, i stället för att handla utifrån sina egna, själviska uppfattningar. De menar ju, att för att en person är rik, skall han äga företräde före sin fattiga medmänniska. Gud låter solen skina på både de rättfärdiga och de orättfärdiga, och denna sol står för Kristus, Rättfärdighetens Sol, vilken strålar som världens ljus, skänker Sina välsignelser och nådegåvor, synliga och osynliga, i lika omfattning till rika och fattiga. Denna grundregel skall styra vårt beteende mot våra medmänniskor. Herren lär ut de högsta moralprinciperna, de ädlaste rättesnören; och ingen kan avvika från dessa och förbli skuldfri. Det är det största hån mot Guds godhet, att betvivla att Han skulle vilja se oss skänka andra välsignelser, andliga och timliga, som Han fritt har gett oss.