(304) Hur mitt hjärta smärtar av, att se konferensers ordförande lägga på sig bördan, att välja ut dem de tror de kan forma till sina medarbetare på missionsfältet! De tar dem, som inte säger emot dem, utan handlar rätt och slätt som maskiner. Ingen ordförande har rätt till, att göra detta. Låt andra planlägga; och i fall de felar i något, ta inte det som ett bevis för, att de är odugliga som tänkare. Våra mest ansvarsägande personer fick lära sig genom långvarig disciplin, hur de skulle använda omdömet. I många sammanhang har de visat, att deras arbete borde ha varit bättre. Det faktum, att människor felar, är ingen orsak till, att vi skall räkna dem som olämpliga uppsyningsmän. De, som tror att deras handlande är fullkomligt, gör fortfarande många bommar, utan att någon uppdagar det. De framhäver sina framgångar, men de skyler över sina felanden. Var då vänliga och hänsynsfulla mot varje person, som samvetsgrant träder upp på fältet som medarbetare åt Mästaren. Våra ledande ämbetsmän har åstadkommit en del okloka planer, och har utfört dem, eftersom de trott, att deras planer varit korrekta. De hade behövt intrycken från andra sinnen och karaktärer. De borde ha kontaktat individer, som kunnat se sakerna från en helt annan vinkel. På så vis hade dessa kunnat bistå dem i deras planerande... Vilket lättsinne det är, att betro en man med en stor mission, så att han kan forma och dana den enligt sina tankar, och enligt sin egen, sjukliga fantasi! Män, som har varit trångsynta, som har passat upp vid borden, som varit kortsynta, är olämpliga att sätta sin prägel på verket. De, som vill styra arbetet, menar att ingen kan överträffa dem, och saken bär märkena från deras allvarliga brister.