De främsta prästerna och myndigheterna ansåg sig själva vara kapabla till, att avgöra, vad lärjungarna skulle göra och lära. Då de gick fram och predikade Jesus överallt, gjorde de personer, som bearbetades av den Helige Ande (68) många ting, som judarna inte biföll. Det var fara för, att rabbinernas begrepp och lärosatser skulle bringas i vanrykte. Apostlarna skapade en förunderlig upphetsning. Folket förde sina sjuka, och dem som var plågade av orena andar, ut på gatorna; folkskaror samlade sig omkring dem, och de, som hade blivit botade, utbrast i lovprisning till Gud och förhärligade Jesu namn, just Den, som judarna hade fördömt, föraktat, spottat på, krönt med törnen, samt låtit piska och korsfästa. Denne Jesus upphöjdes över prästerna och myndigheterna. Apostlarna betonade, att Han hade stått upp från de döda. De judiska myndigheterna beslutade, att detta verk måste och skulle hejdas, ty det bevisade deras skuld till Kristi blod. De såg, att antalet konvertiter till tron mångfaldigades. »Och ännu fler kom till tro på Herren, en skara av både män och kvinnor.« {Kapitel 5:14.}