Men låt oss följa de personers historia, som de judiska prästerna och myndigheterna ansåg så farliga, eftersom de hade med sig en ny och främmande lära rörande nästan varje teologisk punkt. Befallningen, som gavs av den Helige Ande: »’Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv’«, åtlyddes av apostlarna; de gick »tidigt på morgonen till templet och undervisade. Då översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas. Men när tjänarna kom fram fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: ’Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid portarna, men då vi öppnade fann vi ingen därinne.’ När ledaren för tempelvakten tillsammans med översteprästerna fick höra det, blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. Men då kom någon och sade till dem: ’Männen som ni satte i fängelse är i templet och står där och undervisar folket.’ Ledaren för tempelvakten gick då tillsammans med tjänarna och förde bort dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.« {Apostlagärningarna 5:21-26.} Om prästerna och myndigheterna hade vågat att handla mot apostlarna enligt sina egna känslor, skulle det ha stått något annat; för Guds (72) ängel var iakttagare vid det tillfället, för att upphöja Hans namn, i fall någon våldshandling hade begåtts mot Hans tjänare.