Guds Ande uppenbarade Sin närvaro inför dem som, utan hänsyn till skräck för människor, eller deras gunst, förkunnade sanningen, som hade anförtrotts åt dem. Under uppvisandet av den Helige Andes kraft, insåg judarna sin skuld i, att avvisa bevisen Gud hade sänt; men de vägrade att ge upp sitt elaka motstånd. Deras envetenhet blev allt mera fast, och orsakade deras själars undergång. Det var inte det, att de inte kunde ge vika, för det kunde de, men de ville helt enkelt inte. Det var inte bara det, att de hade gjort sig skyldiga, och förtjänade vrede, utan att de beväpnade sig med Satans egenskaper, och fortsatte med avsikt, att trotsa Gud. Var dag, i sin vägran att ångra sina synder, inledde de sitt uppror på nytt. De förberedde sig på, att hösta det de hade sått. Guds vrede förklaras inte mot människor endast på grund av synderna de har begått, utan för att de väljer att fortsätta i ett tillstånd av motstånd, och för att de, trots ljus och kunskap, (75) upprepar sina forna överträdelser. Om de ville underkasta sig, skulle de bli tillgivna; men de är fast beslutna att inte ge med sig. De trotsar Gud genom sin tjurighet. Dessa själar har överlämnat sig själva till Satan, och han härskar över dem efter sitt gottfinnande.