Detta var ett synnerligen förödmjukande besked till Nikodemus, och med en känsla av irritation reagerade han på de ord, som Kristus hade yttrat: »’Hur kan en människa födas när hon är gammal?« {Vers 4.} Han var inte tillräckligt andlig av sig, för att inse meningen av Kristi ord. Men Frälsaren mötte inte argument med argument. I det att Han lyfte högerhanden i högtidlig och lugn värdighet, betonade Han sanningen med än större förvissning: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av kött är kött, och det som är fött av Anden är ande. Förundra dig inte över att jag sade dig, att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far, så är det med var och en som är född av Anden.« {Verserna 5-8, Reformations-Bibeln.} »Nikodemus... sade till honom: »’Hur kan det ske?’« {Vers 9.}