Några glimtar av sanningen höll på att tränga in i rådsherrens sinne. Kristi ord fyllde honom med bävan, och ledde honom till frågan: »’Hur kan det ske?’« Med djupt allvar svarade Jesus: »’Du är Israels lärare och vet inte det.« {Vers 10.} Hans ord tillkännagav (369) för Nikodemus den lärdomen, att, i stället för att känna sig irriterad över sanningens tydliga ord, och övergå till ironi, borde han, på grund av sin andliga okunskap, ha en långt mera ödmjuk uppfattning om sig själv. Samtidigt yttrades Kristi ord med sådan högtidlig värdighet, och både ansiktets utseende och röstens ton uttryckte så uppriktig kärlek till honom, att han inte blev förargad, då han insåg sin egen, förödmjukande ställning.