Jesus hade en lärjunge i Nikodemus. Vid den nattliga överläggningen stod den överbevisade mannen framför Frälsaren under sanningens uppmjukande och betvingande inflytande. Sanningen strålade in i hans sinnes kamrar och påverkade hans hjärta. Jesus sade: »Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till? Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.« {Kapitel 3:12-13.} Jesus berättade inte bara för Nikodemus, att han måste få ett nytt hjärta, för att se himmelens rike, utan berättade också för honom, hur han skulle uppnå ett nytt hjärta. Han studerade den verklige sanningssökarens undrande sinne, och överbringade honom en framställning av Sig Själv: »liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.« {Verserna 14-15.} Goda nyheter! Goda nyheter ljuder ut över hela världen! »Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.« {Vers 16.} Denna lärdom är av den största betydelse för varje levande själ; ty villkoren för frälsning framförs här tydligt och klart. I fall någon inte känner till andra texter i Bibeln, utgör denna i sig vägledning för själen.