Gud försvarar inte någon uppfinning, varigenom människor i ringaste grad kan härska över eller förtrycka sin nästa. (367) Det enda hoppet för den fallna människan är, att se på Jesus och ta emot Honom som den ende Frälsaren. Så snart som människor börjar med järnhårda regler för andra, så snart som de lägger hästtömmar på dem och kör med dem efter eget gottfinnande, vanärar de Gud och försätter sina egna och brödernas själar i fara. Syndfulla människor kan endast finna hopp och rättfärdighet i Gud, och de förblir rättfärdiga endast så länge, som de upprätthåller en livskraftig förbindelse med Gud genom tro på Honom. En blomma på ängen måste ha sin rot i myllan; den måste ha luft, dagg, regn och solsken. Den blomstrar endast när den tar emot dessa fördelar, och alla är från Gud. Likadant förhåller det sig med människor. Vi erhåller det från Gud, som tjänar till själens liv. Vi har varnats för, att lita på människor, och att sätta oss kött till arm. En förbannelse uttalas över alla, som gör detta.