»Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudsfruktigt skall ni då inte leva«? {Andra Petrusbrevet 3:11.} De, som vandrar ödmjukt med Gud, kommer inte att trakta efter större ansvar, men kommer att ta i beaktande, att de har ett bestämt arbete att utföra och kommer att vara sin plikt trogna. Vid våra institutioner kan en massa gott göras i form av upplärning genom föreskrifter och exempel, i sparsamhet på alla sätt. Om Du, min broder, hade lärt Dig i Kristi skola, att vara ödmjuk och beskedlig i hjärtat, skulle Du alltid att ha stått på trygg grund. Du har inte en jämnt balanserad karaktär. Du kan inte med trygghet lita på Ditt eget omdöme i allting. Människor vill gärna tänka ut (421) och planlägga; Gud fäster en princip i sinnet. Människor försöker, att göra plikten angenäm och anpassad till den egna, icke omvända naturen; men livet är en krigsskådeplats; livet är en kapplöpning, där man måste löpa, om man vill segra...