När en människa dör, dör hennes inflytande inte med henne; utan lever vidare och breder ut sig. Inflytandet från den människa, som varit god och ren samt helig, lever vidare efter hennes död så, som glöden från den sjunkande solen kastar sin härlighet tvärs över skyn, och lyser upp bergstopparna långt efter det, att solen har försvunnit bakom höjderna. Alltså kommer de renas och de heligas samt de godas gärningar att återspegla deras ljus, när de själva inte lever och kan tala och handla. Deras gärningar, deras ord, deras exempel kommer att leva för evigt. »Den rättfärdige skall man minnas för evigt.« {Psaltaren 112:6.}