För varje timme, som går, lägger vi grunden till vårt framtida liv. De ögonblick, som används likgiltigt, till att tillfredsställa jaget, som om de saknade värde, avgör våra eviga öden. Orden vi uttalar i dag, kommer att genljuda, när tiden inte längre är till. De handlingar, som utförs i dag, antecknas i himmelens böcker, liksom en persons anletsdrag överförs av konstnären till den tomma (430) målarduken. De kommer att avgöra våra öden för evigheten, för lycksalighet eller evigt tapp och ångerfull pina. Karaktären går inte att förändra, när Kristus kommer, ej heller på dödsbädden. Karaktären måste byggas upp i detta liv. Vi fruktar, att omvändelsen skall komma till den själveftergivande och besmittade själen allt för sent. Några få beslut, några få tårar, kommer aldrig att vända på ett skyldigt, gånget liv, eller sudda ut överträdelserna nedtecknade i himmelens böcker – de väl övervägda, medvetna synderna begångna av dem, som har ägt sanningens dyrbara ljus, och kunnat utlägga Skriften för andra, samtidigt som de har gjort sig skyldiga till synd och orättfärdighet med samma aptit, som en svamp suger åt sig vatten. Som om deras synder blivit skrivna med en penna av järn, kommer de att gå att läsa på klippan för evigt.